Jävla cp-barn
Ibland tycker jag så synd om mina föräldrar. Jag känner att jag har orsakat dom så mycket onödiga problem. Med en sjukdom som gör mig otrevlig, lättretlig, känslig, ger mig koncentrationssvårigheter, gör mig oförmögen att ta hand om min egen skit, gör mig arg, fobisk, deppig och ledsen, kostar multum i mediciner varje år, försvårar mina studier vilket gör att jag inte kan ta fullt studiemedel och måste låna pengar av mamma och pappa. Dom hade sluppit så mycket utgifter, lidande, hopplöshet och så vidare utan mig. Jag hatar vad jag gör mot dom, för jag älskar dom så mycket. Och det gör mig nästan bara arg att dom fortsätter ställa upp för sitt problembarn som egentligen inte förjänar mer hjälp eller stöd. Sover dåligt gör jag också. Har försökt somna ikväll men det går inte. Ska testa med sömntablett strax. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Räkningar som tornar upp sig, ett konto som är nära på tomt, inkassokrav och knappt någon mat. Fyfan vad bra det känns! Att hyvla upp armarna har jag aldrig känt varit speciellt lockande (bara äckligt och onödigt). Skulle väl vara att supa ner sig isf (fyllan värmer bäst, som Nationalteatern så klokt konstaterade redan på 70-talet), men det kostar ju pengar det med. Och det var ju pengar som jag nämnde att jag saknade. Dessutom är det ju knappast nyttigt någonstans, och inte förbättrar det studieresultaten, eller arbetsprestationerna. Jävla liv. Klart det finns folk som har det otroligt mycket sämre, men det är jävligt svårt att tänka på dom när man själv mår skit. Kul grej att dom flesta av dom jag känner inte ens vet detta om mig. Att jag är arg, otrevlig och elak vet väl dom flesta, men det kan man ju vara ändå. Inte kan jag skriva ett vettigt blogginlägg heller. Bara sitter och ältar min egen skit fastän jag egentligen inte alls vill diskutera sånt med folk. Jag hatar när folk vill prata om sina känslor och problem med mig, men å andra sidan är det ju ingen som tvingar folk att läsa det här. Det fanns en period när jag trodde att jag mådde bättre om jag fick prata med folk som hade liknande problem. Vilket dumt påhitt. Man vill inte tvingas tänka på sina egna bekymmer genom att lyssna på andras äckliga besvär. Nej, jag förstår inte dig och du förstår inte mig, så låtssas inte att det är så. Har ni kommit såhär långt har ni väl antagligen lika miserabla liv själva att ni inte har något bättre för er än att läsa en bortskämd snorunges klagan. Eller så är ni som jag, bara älskar när det finns någon som har det sämre än vad man själv har det, så att man kan få känna sig lite lyckligt lottad trots att man mår som man mår. Jävla skitliv. Jag tycker så jävla synd om mamma och pappa.
Nu ska jag försöka sova igen. Fan vad skönt det skulle vara om man bara kunde få ligga i sängen hela dagen imorgon och glo på film och rulla tummarna. Men inte ens det kan man få göra. Hur fan kan folk tro på en gud när dom mår såhär? Naivt. Jävla skitliv.
Dagens låt:
Trivium - Blinding Tears Will Break The Skies
(Jag har snöat in på Trivium för tillfället. Denna låten är hur jävla bra som helst!)
Nu ska jag försöka sova igen. Fan vad skönt det skulle vara om man bara kunde få ligga i sängen hela dagen imorgon och glo på film och rulla tummarna. Men inte ens det kan man få göra. Hur fan kan folk tro på en gud när dom mår såhär? Naivt. Jävla skitliv.
Dagens låt:
Trivium - Blinding Tears Will Break The Skies
(Jag har snöat in på Trivium för tillfället. Denna låten är hur jävla bra som helst!)
Kommentarer
Postat av: Linda
Ingrid, du vet att jag tycker att du är en mycket klok tjej. Ibland är du lite speciell men vem fan är inte det, men du är mycket, mycket klok det vet jag. Jag tycker att du ska tro på att du klarar av saker, och du kan alltid bara göra så gott du kan. Kram.
Trackback
