(Saknar?)
Jag fick plötsligt ett återfall. Jag började sakna E. Det känns konstigt. Jag har inte tänkt på honom på hur länge som helst. Det känns också konstigt. Plötsligt kändes det bara så sorgligt att jag kanske aldrig kommer att prata med honom, eller ens ha kontakt med honom igen. Det är så löjligt egentligen... Vet inte riktigt vad vi började tjaffsa om, men det urartade som fan, kan man ju lugnt säga. Undrar vad som skulle hända om jag träffade honom när jag gjort slag i saken och flyttat ner till Lund... Jag vet inte om jag skulle säga hej, eller bara låtssas som om jag inte har en aning om vem det är. "Känner jag dig? Neeej, jag har aldrig kännt någon E*** i Lund. Du blandar nog ihop mig med någon annan." Tror inte det är någon större idé att spekulera. Chanserna/riskerna är nog rätt små. Inte ens säkert att jag skulle känna igen honom. Vem vet när det blir? Kanske båda har förändrats jättemycket (Ve och fasa! Jag vill inte förändras!), eller nåt.
Jag är rätt säker på att E inte läser min blogg nånting längre, så han lär aldrig få veta att jag tänkt på honom. Men det har jag gjort. För första gången på länge. Jag tror inte att han (Vet att han inte?) tänker/har tänkt något på mig. Det spelar ingen roll. Det försvann. Synd. Nu blev jag ledsen. Jävla skit! Jävla E... Du gjorde mig ledsen igen, utan att säga någonting alls.
Jag är rätt säker på att E inte läser min blogg nånting längre, så han lär aldrig få veta att jag tänkt på honom. Men det har jag gjort. För första gången på länge. Jag tror inte att han (Vet att han inte?) tänker/har tänkt något på mig. Det spelar ingen roll. Det försvann. Synd. Nu blev jag ledsen. Jävla skit! Jävla E... Du gjorde mig ledsen igen, utan att säga någonting alls.
Kommentarer
Trackback
