SRF 2009
Dags för ett av mina, numera, mycket sporadiska inlägg. Tänkte att jag skulle rapportera lite från Sweden Rock. Det var, som vanligt, galet kul! Tänkte skriva lite om höjdpunkterna. Såg naturligtvis en massa mer band, men detta är alltså höjdpunkterna:
Peter Tägtgren i Pain. Utan Tårta.
Peter Tägtgren i Pain. Med tårta.
Kim, jobbarpolare från V-Dala, sitter i sitt camp och chillar
Bakfull som fan.
Europe. Utan pudelfrisyrer men bra som fan ändå!
Jag och Annie väntar på Joruney.
Arnel Piñeda! Journey har intagit stora scenen!
Publikhavet bakom oss på Journey.
Festivalens absolut bästa bild! Hela Journey på stora scenen!
Sådär, det får räcka. Fler bilder finns på min Facebook. För övrigt kan jag meddela att jag letar bostadsrätt. La ett bud igår (tekniskt sett i förrgår, men jag har inte lagt mig ännu för detta har fan tagit tid att skriva) på en etta i Svartbäcken. Riktigt fin, och bara 100 meter från jobbet! Kan det bli bekvämare? Skulle inte tro det. Jag hoppas verkligen att jag får den. Nu ska jag ta morgonens penicillinkur (bihåleinflammation, PENISillin, haha!) och sen sova. Hepåre!
Dagens låt får fan bli Pain - Shut Your Mouth då eftersom jag redan har länkat till den där ovan.
- Onsdag 3 juni:
- Amon Amarth: Ett av banden jag lyssnat mest på under senare år, speciellt i samband med dom två senaste plattorna, vilka är helt otroligt jävla bra! På scen var dom allt annat än en besvikelse! Så satans bra! Inleder med Twilight Of The Thunder God, som är en av deras bästa låtar någonsin! Hade av någon anledning aldrig sett Amon Amarth förut, men detta ska definitivt ses igen! Skitbra spelning, jävligt kvalitativt och tajt, riktigt kul publikkontakt, skämtade och hade sig. Ljudet lät bra och Johan Hägg har ju en pipa som heter duga. Absolut det bästa under onsdagen (även om Uriah Heep var bra med, men inte tillräckligt bra för att platsa på den här listan :P). Ska definitivt se om dom på Wacken! Och, om jag har råd, i Stockholm i höst.
- Torsdag 4 juni:
- Pain: Börjar dagen med en rövspark från Peter Tägtgren och hans gäng. Man kan tro att Pain inte riktigt är min grej, med tv-spelsblippandet och allt vad det är, men jag gillart! Tägtgren är ju knappast någon rookie i musiksammanhang. Man är inte helt fel ute om man kallar honom en av Sveriges metal-gudar. Tycker fortfarande att Hypocrisy är hans bästa band, men Pain är experimentellt, och skitbra! En så musikalisk man, med så bra band i ryggen, och så bra låtar, kan väl knappast bli annat än bra? Precis! Han hade, som Amon Amarth, också glimten i ögat och skämtade med publiken. Exempelvis när han berättade att han varit både gift och skild, två gånger, och sedan körde låten Bitch. Ganska passande måste jag säga. Slutet var dock roligast. Precis när dom kör Shut Your Mouth, deras kanske mest kända och populärsta låt, kommer basisten och gitarristen och slänger varsin tårta i ansiktet på Tägtgren. Han har alltså fyllt år dagen innan. Klockrent! Han kommer helt av sig i sången men lyckas ändå sparka röv ända till slutet. Får dock överge sin gräddiga gitarr. Klipp på det hela kan ses här. Skitkul och skitbra spelning! Mycket nöjd. Ska absolut se om även honom på Wacken.
- ZZ-Top: Klassiskt gäng! Egentligen inte så mycket att säga om spelningen. Laid back och sköna snubbar som kör sin grej. Jävligt kul att få se dessa veteraner, hade man ju aldrig trott. Bara det att en av scenarbetarna får springa in för att tända en cigarr visar på en riktigt skön attityd
- Over The Rainbow: Har egentligen lite problem med det där namnet. Det är ju för helvete Rainbow! Dock saknar dom ju Dio, men Joe Lynn Turner är ju trots allt lika jävla Rainbowig han med. Hursomhelst, körde alla gamla sköna klassiker som man hört hela livet (farsan gillar Rainbow), och jag höll fan på att brista ut i glädjetårar när dom körde Man On The Silver Mountain, även om just den låten gör sig bäst med Dio på sång. I övrigt körde dom ju såklart I Surrender, Since You've Been Gone, och en massa andra gamla favoriter. Jävligt nöjd! Hoppas på att få se dom igen inom en inte alltför avlägsen framtid.
- Twisted Sister: Firade 25-årsjubileum av den klassiska plattan Stay Hungry. Detta innebar att dom körde igenom hela jävla plattan från början till slut. Kul som fan! Sen körde dom på med låtar från andra album. Stod rätt långt bak och hade så satans ont i ryggen, men det hindrade knappast mig från att röja! En jävla chock fick publiken dock när plötsligt Lemmy och Phil från Motörhead kom intraskande på scen. Dee Snider lovordade Motörhead för deras hjälp när Twisted Sister var nya och exempelvis fick vara förband till Motörhead. I övrigt var det kul att få höra lite gamla klassiker som Stay Hungry, We're Not Gonna Take It, I Wanna Rock och Under The Blade. Sen gick jag och totaldäckade i tältet. Trött som en jävla get, och ont som fan i ryggen, men jävligt nöjd med dagen.
- Fredag 5 juni:
- Demon: Gunnar gick och ställde sig längst fram, men jag, Husman, Ida och Joel satt uppe i backen och chillade. Jag hade fortfarande lite ont i ryggen och tänkte att det kanske vore bra att spara lite på krafterna. Men spelningen var riktigt schysst, trots att jag satt en bit ifrån. Såg dock inte hela. Drog iväg med Joel på Kamelot (Joel fick ett plektrum) vilket väl var helt okej det med.
- Johnny Winter: Något jävla ärkepucko hade ju lagt legendaren Johnny Winter samtidigt som Motörhead. Hur tänker man då? Hursom helst, kollade på bägge. Började med Johnny Winter. Riktigt skön snubbe som stod och körde sin grej helt enkelt. Ren och laid back rock'n'roll. Sen så måste man ju påpeka för obildade människor att han är albino, vilket iofs inte har något som helst med musiken att göra, men lite kul kuriosa sådär.
- Motörhead: Har man ju sett ett par gånger. Körde sin vanliga grej och hade sin ascoola Bomber-ljusrigg med sig. Rockade röv och körde sina klassiker. Lemmy är jävligt äcklig med sina vårtor, men cool som fan. Och sen får vi ju inte glömma att skinnsmiskaren är av svensk börd! Viktigt är även att man dricker öl under en Motörhead-spelning. Det gjorde naturligtvis jag, Husman och Ida. Och fan vad vi röjde på Ace Of Spades! Sen såg vi till att bli fulla innan vi kollade en stund på In Flames.
- Lördag 6 juni:
- Journey: Den största anledningen till att man åkte till SRF över huvudtaget! Ett av mina absoluta favoritband någonsin! Hade gärna sett hela Blackfoot, men ska man stå längst fram på Journey är det bara att pallra sig dit i tid. I alla fall hade Annie redan stått där en bra stund, så jag köpte med mig en cider till henne och en öl till mig själv. Hade även lite insmugglad whisky i en miniflaska mellan tuttarna. :P Jag, Husman, Ida och Annie stod alltså där och tryckte vid staketet. LÄNGST JÄVLA FRAM! Mitt framför scenen. Helt perfekt! Höll ju på att börja tokgrina av glädje när legendarerna intog scenen, och när jag en bit in i spelningen hörde introt till Seperate Ways var tårarna ett faktum. Jag och Annie stod och grinade av glädje även under Faithfully och Don't Stop Believin'. Såg ju visserligen Journey på SRF 2006, med Steve Augeri på sång, men detta var så jävla mycket bättre. FYFAAAAN vad bra det var! Bland det bästa jag har sett någonsin! Arnel Piñeda är en helt klockren sångare. Bättre substitut till Steve Perry kunde dom knappast ha hittat. Och Neil Schon är ju Mr. Journey själv och spelade såklart som en gud! I vilket fall, jag kan lovorda den här spelningen hur jävla mycket som helst! Jag hade lätt kunnat betala alla pengar jag lagt ut på SRF, bara för att få se Journey, med tanke på hur jävla underbar spelningen var! Eftersom vi hade så perfekta platser så lyckades jag ta riktigt schyssta bilder, med tanke på att jag tog dom med min usla mobilkamera. Sammanfattning: Gudomligt bra spelning!
- Europe: Etta annat av mina absoluta favoritband. Dom var, tillsammans med Kiss, mitt första favoritband som jag fastnade för vid endast 6 års ålder. Har dock sett dom ett par gånger förut, även om det var ett tag sen. I vilket fall så levererade dom som vanligt. Körde klassikerna och lite från dom två senaste albumen, och även en låt från kommande albumet. Verkade jävligt lovande faktiskt, så det är väl bara att hosta upp pengarna och köpa plattan. Jag hoppas dom spelar i Stockholm igen i höst så man får höra Rock The Night och Seven Doors Hotel ännu en gång. Detta var iaf den sista höjdpunkten på årets Sweden Rock Festival. Satt med Micke och kollade lite på Heaven And Hell, men orkade inte gå längre fram, och med tanke på hur uselt ljud dom hade så gjorde det inte så mycket. Dom spelar ju trots allt på Wacken dom också. Nedan kommer ett par bilder från festivalen. Dom flesta är tagna med min usla mobilkamera, då min braiga digitalkamera fick för sig att vara på lagning mitt under SRF, men ett par bilder blev iaf helt okej.
Peter Tägtgren i Pain. Utan Tårta.
Peter Tägtgren i Pain. Med tårta.
Kim, jobbarpolare från V-Dala, sitter i sitt camp och chillar
Bakfull som fan.
Min gode vän Anders. Full som en kastrull.
Amon Amarth för helvete!
Jag och Annie väntar på Joruney.
Arnel Piñeda! Journey har intagit stora scenen!
Arnel Piñeda och Neil Schon! Så jävla guld!
Publikhavet bakom oss på Journey.
Festivalens absolut bästa bild! Hela Journey på stora scenen!
Sådär, det får räcka. Fler bilder finns på min Facebook. För övrigt kan jag meddela att jag letar bostadsrätt. La ett bud igår (tekniskt sett i förrgår, men jag har inte lagt mig ännu för detta har fan tagit tid att skriva) på en etta i Svartbäcken. Riktigt fin, och bara 100 meter från jobbet! Kan det bli bekvämare? Skulle inte tro det. Jag hoppas verkligen att jag får den. Nu ska jag ta morgonens penicillinkur (bihåleinflammation, PENISillin, haha!) och sen sova. Hepåre!
Dagens låt får fan bli Pain - Shut Your Mouth då eftersom jag redan har länkat till den där ovan.
